Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

tisdag 19 september 2017

2008 Chartogne-Taillet Millésime

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

22 juli 2017 (Mirador de Ulía i San Sebastian)



Chartogne-Taillets ”vanliga” årgångschampagne – till skillnad mot de vingårdsbetecknade – görs faktiskt också på druvor från en enda vingård! I det här fallet handlar det om pinot noir och chardonnay från vingården Les Couarres i odlarens hemby Merfy.

Det är inte ovanligt att Alexandre Chartogne laborerar med olika mängder dosage i samma champagne. Den här flaskan exempelvis har en sockermängd på 6 g/l till skillnad från när jag provade den här champagnen för första gången, i augusti 2015, då dosagen uppgick till 4,5 g/l. Sympatiskt nog anger han alltid dosagen på flaskans baksida. Tyvärr är han inte lika noggrann med degorgeringsdatum… Ibland finns det där, men oftast inte. Man undrar hur svårt det egentligen kan vara?



Det är en mycket bra champagne! Möjligen är det den något högre dosagen som lurar mig eller så har de två extra åren på korken faktiskt hunnit få effekt, för den känns mer utvecklad idag än när jag drack den senast. Men det här är fortfarande en relativt ung champagne som kommer att vinna på ytterligare lagring!

Doft: Fruktig, brödig och något utvecklad med inslag av päron, gröna äpplen, citron och mandelmassa.

Smak: Frisk, något fruktig, mycket torr och något utvecklad. Gröna äpplen, päron, apelsin, apelsinskal, marsipan och kex.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2021-2027

Tidigare intryck av denna champagne:


Champagnen dracks till en fantastisk niorätters middag på enstjärniga Mirador de Ulía i San Sebastian. Det som serverades i matväg såg bl a ut så här:





Och utsikten från restaurangen var nästan lika bra som maten:



söndag 17 september 2017

2009 Chartogne-Taillet Orizeaux

(100 % pinot noir)

21 juli 2017 (Akelarre i San Sebastian)



Orizeaux är ännu en av Chartogne-Taillets vingårdschampagner (jag har tidigare skrivit om Les Barres). Den görs på pinot noir från en vingård som planterades 1961 och i likhet med Les Barres vinifieras och lagras den på ekfat innan buteljering. Hittills har Orizeaux gjorts i följande årgångar: 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011. Tillsatsen av dosage varierar mellan noll och några gram, men är aldrig sötare än extra brut (max 6 g/l). Den här utgåvan har en dosage på 3 g/l.

Det här är en av de bästa 2009:or jag druckit! Men den är fortfarande relativt ung och kommer sannolikt att vinna på att lagras i tre-fyra år till.

Doft: Bärig och något utvecklad doft med rostade toner och viss fatkaraktär. Inslag av citron, mineral, hallon, vinbär, körsbär och vanilj.

Smak: Mycket frisk, mycket torr och klart koncentrerad. Körsbär, vinbär och citrus.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2020-2024



Den här champagnen dracks i samband med en 8-rätters lunch på trestjärniga Akelarre i San Sebastian. Fem timmars glädjefyllt frosseri som kan sammanfattas så här: Vackert, lekfullt och fantastiskt gott! Så här såg några av rätterna ut:




lördag 16 september 2017

Henriot Brut Souverain

(ca 50 % chardonnay, 45 % pinot noir, 5 % pinot meunier)

20 juli 2017 (Café du Commerce i Biarritz)



Henriots standardcuvée är, namnet till trots, knappast suverän. Den är välgjord med fin intensitet och hygglig längd, men inte särskilt komplex. Snarare relativt endimensionell och på gränsen till slätstruken.

Druvsammansättningen varierar något från år till år, men består framförallt av chardonnay och pinot noir. Andelen reservviner uppgår till 20 %. Enligt producenten är dosagen ”mindre än 9 g/l”.

Doft: Brödig och något utvecklad. Inslag av jäst, citron, gröna äpplen, rostat bröd och lite röda bär.

Smak: Frisk, torr och aningen bitter. Citron, citronskal och äppelskal.

Betyg idag: 81

Sannolikt bäst: 2019-2023

Lite bellotaskinka kan förgylla vilken måltid som helst!


torsdag 14 september 2017

1996 Henriot Cuvée des Enchanteleurs

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

18 juli 2017 (La Taverne Alsacienne i Ingersheim)



Pigg och fin och fullständigt underbar! Det här är helt enkelt en galet bra champagne som sannolikt presterar nära toppen av sin förmåga idag. Mycket nära 95 poäng! Dracks på fina La Taverne Alsacienne i Ingersheim i Alsace.

Doft: Utvecklad, komplex och något rökig doft med tydligt rostade toner. Inslag av bokna äpplen, kaffe, citron, mentol, brioche, gräddkola och hasselnötter.

Smak: Utvecklad, frisk och härligt koncentrerad smak av mogna äpplen, citron, mandlar, citronskal och lite järn. Hög årgångstypisk syra och en oändligt lång, mycket torr eftersmak.

Betyg idag: 94

Sannolikt bäst: 2014-2022



La Taverne Alsacienne är en trevlig restaurang i Ingersheim i Alsace. Utöver ovanstående champagne serverades det bl a en fantastisk marulk med en gudomlig saffranssås och den godaste risotto jag någonsin ätit (pimpad med räkor och abnorma mängder parmesan):


tisdag 12 september 2017

1992 Dom Pérignon

(60 % chardonnay, 40 % pinot noir)

17 juli 2017 (Goldener Karpfen i Fulda)



Så där ja, då var 90-talet komplett! Det här var den enda Dompan från 90-talet som jag inte druckit tidigare. 1992 i Champagne var ingen stor årgång och det är långt ifrån självklart att ens en prestigecuvée från detta år fortfarande presterar – tjugofem år efter skörden. Men när man väl stöter på en flaska är det absolut självklart att man plockar in den!

Den känns lite platt till en början, men utvecklar en fin komplexitet efter ett par timmar. Och den blir till en riktigt njutbar flaska till slut, men man måste ändå konstatera att den här årgången helt klart passerat sin topp och är på väg nedåt nu. Betyget stannar på 89 idag, men det är inte omöjligt att den hade fått 90 för ett par år sedan!

Dracks på restaurang Goldener Karpfen i Fulda (Tyskland).

Doft: Tydligt utvecklad, parfymerad, komplex, fruktig och något oxiderad doft med rostade toner. Inslag av gummi, gula äpplen, citrus, kex, gräddkola, rostat bröd, kaffe och grädde.

Smak: Utvecklad, torr, jordig, fruktig och mycket frisk smak av mogna gula äpplen, champinjoner, Piggelin och citrusskal. Lång, mycket torr eftersmak.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2008-2015

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


söndag 10 september 2017

Jacques Lassaigne Les Vignes de Montgueux

(100 % chardonnay)

14 juli 2017 (hemma)



Jacques Lassaigne är en mycket välrenommerad producent som håller till i byn Montgueux, som ligger precis väster om Troyes nere i Aube – den södra delen av Champagne. Det lilla huset drivs sedan 1999 av Emmanuel Lassaigne, son till Jacques. Han tillämpar ett så naturligt arbetssätt som möjligt, vilket bl a innebär att han undviker alla former av kemikalier i sina odlingar och att han minimerar svavel och andra tillsatser i sina viner. Han ser dock ingen poäng i att bli ekologiskt certifierad, utan gör detta enbart för att han tycker att det är rätt sätt att arbeta på. Emmanuel väljer även att degorgera samtliga flaskor för hand och är känd för att inte vara rädd för att experimentera med nya idéer. Firman äger 4,7 hektar egna odlingar, men man utnyttjar även sin husstatus och köper en mindre mängd druvor från andra odlare i hembyn. Sortimentet består för närvarande av sex olika champagner och ett stilla vitt vin, Coteaux Champenois Blanc. För den som vill läsa mer om Emmanuel Lassaigne och Montgueux har finska skribenten Sanna skrivit ett kärleksfullt porträtt här.

Byn Montgueux ligger alltså i departementet Aube, men utmärker sig genom att inte tillhöra odlingsområdet Côte des Bar där den absoluta merparten av byarna i Aube ingår. Den är istället en del av området Côte des Blancs och dessutom tydligt chardonnaydominerad, till skillnad från övriga Aube där pinot noir är den dominerande druvan. Bloggaren Vintomas berättar lite närmare om det här i en byprofil över Montgueux i sin utmärkta serie om Champagnes byar.

Les Vignes Montgueux görs på chardonnay från två på varandra följande årgångar. Den görs numera helt utan dosage – även om det fortfarande står extra brut på etiketten. Den här flaskan blev degorgerad i december 2015. Köpt på La Cave Colbert i Reims i augusti 2016.

Champagnen dricks över två dagar. Första dagen känns den klart ung och oförlöst, dag två är den mer utvecklad. Det är en mycket bra, men något enkel champagne. Kan sannolikt vinna en del på några års lagring!

Doft: Komplex doft som påminner om suröl med inslag av jäst, citron, apelsin och eukalyptus.

Smak: Frisk och mycket torr; fortfarande ung. Citron, apelsin och gröna äpplen.

Betyg idag: 82

Sannolikt bäst: 2020-2024


torsdag 31 augusti 2017

2008 Vouette & Sorbée Fidèle

(100 % pinot noir)

13 juli 2017 (Grand Hotel i Lund)



Det första som slår en är den underbara gyllene färgen – det har säkert förekommit viss skalkontakt under pressningen. Den här champagnen är fantastisk idag och snäppet bättre jämfört med när jag drack den för tre år sedan, men den kommer säkerligen fortsätta utvecklas under flera år framöver!

Jag har tidigare varit inne på att Fidèle är en champagne som många, inklusive vinmakaren själv, den karismatiske Bertrand Gautherot, anser bör drickas ung. Inom fem år (från degorgeringen), berättade Gautherot för mig när jag träffade honom i Köpenhamn förra året. Men den här årgången är tveklöst ännu ett bevis på att det är ett vin som många gånger håller – och faktiskt behöver – betydligt längre tid än så!

Dracks vid en middag på Grand i Lund. Flaskan degorgerad i oktober 2010.



Doft: Utvecklad, kryddig och komplex doft med oxiderade toner. Inslag av bokna äpplen, grillad citron, grus, hasselnötter, svarta vinbär, sågspån, jäst och kex. Senare tydligt rostade toner och inslag av honung och gräddkola.

Smak: Till en början känns den väldigt oförlöst, men den öppnar upp sig efter två timmar. Därefter upplever jag den som något utvecklad (men fortfarande ung), frisk, koncentrerad och mycket torr. Granny Smith, citron, syrliga röda bär och äppelskal. Skyhög syra!

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2019-2025

Tidigare intryck av denna champagne:


Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

måndag 28 augusti 2017

1996 Cristal

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

8 juli 2017 (hemma)



Oj, den här har en oväntat mörk färg – som får en att tro att det snarare är en champagne från 1976 än 1996 i flaskan! Den dricks över två dagar med viss (positiv) utveckling som följd. Det är inte den största 96:an och inte heller den bästa årgången av Cristal jag druckit, men det är helt klart en fantastisk champagne! Den känns tydligt utvecklad idag, men kan säkerligen prestera ännu bättre med några års ytterligare lagring. I likhet med många andra prestige-96:or kommer den att få ett riktigt långt liv!

Den här flaskan blev sannolikt degorgerad 2002. Dosage på 11 g/l.

Doft: Fantastisk! Komplex och tydligt utvecklad doft med brända toner. Inslag av mogna äpplen, ingefära, rostade hasselnötter, knäck och brända brödkanter.

Smak: Utvecklad, komplex, mycket frisk och torr. Röda äpplen, ingefära, citron, lime, hasselnötter och en ton av citrusskal. Påtaglig, årgångstypisk syra. Dag två är citrustonerna sötare.

Betyg idag: 93

Sannolikt bäst: 2015-2027

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

lördag 26 augusti 2017

1996 Bollinger Grande Année

(70 % chardonnay, 30 % pinot noir)

6 juli 2017 (hemma)



Bollingers ”vanliga” årgångsvin är, liksom sitt sendegorgerade systervin R.D., nästan alltid ett mycket säkert kort. Och från det stora året 1996 bjuder båda dessa champagner på riktigt magiska upplevelser! Det råder delade meningar bland champagnenördar vilket av de båda vinerna som är allra bäst. Bloggaren Winepunker exempelvis har flera gånger, bl a i detta inlägg, påpekat att han tycker att Grande Année 96 håller högre klass än R.D. 96. Jag tycker däremot att R.D. (mina tankar hittar du här) – som i grunden är samma vin som Grande Année men som fått längre tid på jästfällningen och lägre dosage – är den bästa av de båda. Båda champagnerna är verkligen otroligt bra, med fantastisk komplexitet och underbar längd, men för mig är R.D:n strået vassare. Anledningen till att många föredrar Grande Année, inte minst när de ställts mot varandra i tidiga provningar, tror jag helt enkelt kan bero på att Grande Annéen utvecklats snabbare. Eftersom den champagnen per definition alltid fått längre tid på korken än sitt senare degorgerade systervin är det inte så konstigt att den upplevts som ”bättre” och mer ”färdig” vid provningar sida vid sida. Framförallt gäller det vid större provningar där deltagarna endast får en mindre mängd champagne av varje sort och som dessutom dricks upp inom ett fåtal timmar. Båda dessa champagner behöver nämligen mycket luft, d v s lång tid i glaset / öppen flaska, för att verkligen nå sin potential. R.D:n har dessutom behövt längre tid att nå fram till samma mognadspunkt som systervinet och först under den senaste tiden tror jag att denna skillnad marginaliserats.

Den här flaskan saknar degorgeringsdatum. Den dricks över två dagar och champagnen blir bara bättre och bättre ju längre tiden går! Den vinner dessutom mycket på att drickas vid relativt hög temperatur (16-17 grader). Helt klart ett stort vin!

Doft: Underbar! Mogen, komplex och brödig doft med tydlig fatkaraktär. Inslag av bokna äpplen, torkad frukt, mjölkchoklad, Nutella, rostad baguette, smörkola och kaffe. Senare även brända toner med inslag av honung, rostade mandlar och knäck.

Smak: Utvecklad, fruktig, mycket frisk, torr och efter hand fyllig smak av mogna äpplen, grillad citron, mjölkchoklad och aprikos.

Betyg idag: 95

Sannolikt bäst: 2014-2024

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

onsdag 23 augusti 2017

Larmandier-Bernier Longitude

(100 % chardonnay)

4 juli 2017 (hemma)

Longitude, som tidigare hette Blanc de Blancs, är den mer ambitiösa av Larmandier-Berniers båda årgångslösa champagner. Namnet kommer från att druvorna till champagnen kommer från de fyra byarna Cramant, Avize, Oger och Vertus, som bildar en nordsydlig linje längs den fjärde meridianen. Men det är även en anspelning till vinets längd och dess rena och mineralistiska smak. Systervinet Latitude kan å sin sida sägas ha en rundare, rikare och ”bredare” stil.

Den här utgåvan är till 60 % baserad på 2012 års skörd med tillägg av reservviner från samtliga år mellan 2004 och 2011. Flaskan degorgerad i januari 2016. Dosage på 4 g/l. Köpt hos Rosforth & Rosforth i Köpenhamn i maj 2017.

Champagnen dricks över två dagar. Den utvecklas en del under tidens gång, men känns fortfarande som en ung champagne. Kommer sannolikt att vinna en del på ytterligare lagring.

Doft: Till en början relativt knuten, men blir riktig härlig med en tydlig fruktighet efter ett par timmars kontakt med luft. Först gröna äpplen, sedan päron. Senare även inslag av citron, mineral och vita blommor.

Smak: Frisk och mycket torr; fortfarande ung. Gröna äpplen, päron, skal från dessa båda frukter samt citron. Dagen efter är den fruktigare.

Betyg idag: 84

Sannolikt bäst: 2021-2025