Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

onsdag 16 maj 2018

1996 Delamotte Blanc de Blancs Millésime

(100 % chardonnay)

4 mars 2018 (hemma)



Magnum. Varje gång man dricker en magnumflaska säger man samma sak: man borde alltid dricka champagne på magnum! Dels är det en festligare känsla med en stor flaska, men framförallt utvecklas innehållet långsammare vilket leder till en bättre champagne i slutändan! Den här flaskan är ännu ett bevis på det. Delamotte 1996 på magnum är en underbar champagne, full av kraft och helt utan ålderskrämpor! Flaskan dricks över tre dagar och under den perioden behåller den sin spänst och blir bättre och bättre ju längre tiden går.

Jag köpte den här flaskan på Systembolaget i juni 2006. Jag har tidigare skrivit om 2002:an av denna champagne, då jag även gjorde en kort presentation av huset Delamotte. Det inlägget hittar man här. Aktuell årgång idag är 2007, men ett årgångsbyte till 2008 är nära förestående.

Doft: Utvecklad, kraftfull och mycket fruktig. Massor av mango med inslag av mogna gula äpplen, vit choklad och citrus.

Smak: Utvecklad, koncentrerad, fruktig, frisk och torr smak av mango och annan tropisk frukt samt citron och lime.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2015-2022


måndag 14 maj 2018

1989 Veuve Clicquot Vintage Cave Privée

(56 % pinot noir, 11 % pinot meunier, 33 % chardonnay)

2 mars 2018 (hemma)



Cave Privée är samlingsnamnet på sendegorgerade flaskor av Veuve Clicquots årgångschampagner. Till skillnad från många andra producenter, som börjar sälja sina sent degorgerade flaskor ganska snart efter degorgering, brukar Veuve Clicquot ha den goda smaken att låta flaskorna ligga lång tid ”på korken” innan de släpps till försäljning. Det innebär att champagnerna är drickmogna direkt när de släpps. Den här 89:an, degorgerad i maj 2010, släpptes på Systembolaget i december 2017. Dosagen uppgår till 6 g/l, vilket gissningsvis är lägre än vad den ursprungliga degorgeringen av 1989 Veuve Clicquot hade.

Jag drack en första flaska av den här champagnen i december, men den var dessvärre dålig. Därför är det med viss nervositet och revanschlusta jag öppnar den här buteljen! Men den är lyckligtvis bra och beter sig precis som man kan förvänta sig; den är balanserad och känns perfekt utvecklad idag. Till en början är den förvisso lite lågmäld, men intensiteten ökar efter hand. Den är mycket bra, men inte lika bra som systervinet 1989 Veuve Clicquot Vintage Rosé Cave Privée (som jag skrev om här)!

Doft: Komplex och utvecklad doft med rostade toner. Inslag av jäst, bakverk, rostade hasselnötter, rostat bröd, krut, bokna äpplen, grädde, lite kaffe samt aprikos.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr. Gula och gröna äpplen, persika, citron, hasselnötter, lite aprikos samt äppelskal.

Betyg idag: 88

Sannolikt bäst: 2015-2019

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar av Veuve Clicquots ”vanliga” vintage:





fredag 11 maj 2018

Jacques Selosse Les Carelles

(100 % chardonnay)

28 februari 2018 (hemma)



Les Carelles är en av de sex omtalade och ack så sällsynta vingårdschampagnerna (lieux-dits, plural av lieu-dit) från Jacques Selosse. Den görs på chardonnay från vingården Les Carelles i Le Mesnil-sur-Oger. I likhet med de övriga fem är den baserad på en solera, som i det här fallet startades med årgång 2003. Syftet med att basera dessa champagner på solerablandningar, till skillnad från att släppa dem som rena årgångsviner, är att Anselme Selosse vill sudda ut årgångsskillnaderna och istället fånga och lyfta fram den lokala terroiren från varje växtplats. Första utgåvan av Les Carelles blev degorgerad vintern/våren 2010 och släpptes i september 2010. Den var då av naturliga skäl en ren årgångschampagne, d v s helt och hållet baserad på 2003, men därefter har soleran utökats med en årgång för varje år som gått. Min flaska, som blev degorgerad 24 februari 2014, bygger således på årgångarna 2003-2007. Dosagen ska enligt uppgift ligga i spannet 0-4 g/l, men för andra degorgeringar har jag sett den specificerad till 2 g/l och gissningsvis stämmer det ganska bra även för den här flaskan.

Låt mig säga det direkt: det här är en fantastisk champagne! Men den känns relativt ung och oförlöst idag och jag får dessutom en känsla av att den möjligen befinner sig i en svag fas för tillfället. Jag är under alla omständigheter helt säker på att den hade vunnit på att få ligga och vila i åtminstone tre år till. Men ibland är nyfikenheten större än tålamodet och man mår knappast dåligt av att dricka den idag! Flaskan konsumeras över två dagar. Köpt på Løgismose i Köpenhamn i december 2017.

Doft: Komplex och framförallt blommig doft med inslag av hyacint, krita, bakpulver, hallon, lite tropiska frukter, honung och hasselnötter. Dagen efter är hyacinttonerna ännu tydligare och då hittar jag även lite margarin och tvål.

Smak: Kraftfull, frisk och mycket torr. Otroligt ren och naturlig, men känns även lite oförlöst. Citrus, gröna äpplen och omogna hasselnötter

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2021-2028


måndag 7 maj 2018

1995 Bruno Paillard Nec Plus Ultra

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

24 februari 2018 (hemma)



Nec Plus Ultra 1995 har levererat fantastiska champagneupplevelser tidigare och förväntansbilden är därför hög när jag korkar upp ännu en flaska. Den här visar dock upp tydliga trötthetssymptom. Det är fortfarande en fantastisk champagne, men den är inte alls lika pigg som när jag druckit den vid tidigare tillfällen. Antingen är det en svag flaska eller så är den redan på väg ner och om det skulle vara fallet har den ett väldigt kort drickfönster... Jag väljer dock att tro på det förstnämnda!

Det här är flaska 1 256 av en total produktion på 9 393 flaskor. Champagnen blev buteljerad i juli 1996 och degorgerad i juni 2005. Dosage på 4 g/l. Köpt på Systembolaget i december 2006.

Doft: Mogen och söt doft med sherrytoner. Inslag av torkad frukt, farinsocker, bokna äpplen, honung, gräddkola och karamelliserade nötter.

Smak: Mogen, frisk och koncentrerad smak med viss sälta. Mogna äpplen, citron, persika, hasselnötter och mandlar.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2015-2020

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar av Nec Plus Ultra:


måndag 30 april 2018

1996 Bruno Paillard Nec Plus Ultra

(50 % chardonnay, 50 % pinot noir)

22 februari 2018 (hemma)



På pappret ska Nec Plus Ultra – Bruno Paillards ansats att skapa den perfekta champagnen – från den stora årgången 1996 vara en fullständigt magisk champagne. Men den här flaskan känns lite stökig och klart obalanserad till en början. Det är först dagen efter den öppnades som den börjar bete sig i närheten av vad man förväntar sig. Då är den fantastisk. Champagen behöver således mycket luft för att komma till sin rätt, men paradoxalt nog känns det sedan som att luften går ur den ganska snabbt för innan flaskan tar slut hinner den visa upp vissa trötthetstecken. Jag väljer att tro att det här är en svag flaska av denna champagne – även om den hinner visa upp vissa tecken på storhet i nivå med vad jag upplevt av tidigare årgångar.

Jäst på små ekfat och därefter buteljerad i juli 1997. Degorgerad i januari 2009. Dosagen uppgår till 6 g/l, vilket är något högre än för tidigare årgångar. 6 523 flaskor producerade.

Doft: Mogen, komplex och något blommig doft med fatkaraktär och lite sherrytoner. Till en början inslag av bokna äpplen och en ton av hyacint. Dagen efter även bivax, gräddkola och lite hallon.

Smak: Utvecklad, mycket frisk och torr smak med tydliga sherrytoner. Syrliga äpplen, citron, persika och äppelskal. Klart obalanserad till en början. Mycket lång och något eldig eftersmak. Dagen efter har den lugnat ner sig och känns mycket mer balanserad. Då hittar jag även hallon och andra röda bär.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2016-2021?

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):


onsdag 25 april 2018

1996 Bruno Paillard Assemblage

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir)

17 februari 2018 (hemma)



Bruno Paillards Assemblage från 1996 är en fantastisk champagne! Det här är den femte flaskan från en låda som jag köpte på Systembolaget i november 2007. Jag har noterat viss flaskvariation under åren som gått – även om den varit på en hög nivå – och den här flaskan är inte riktigt lika vass som den förra. Degorgerad i oktober 2006.

Champagnen dricks över två dagar. Jag upplever den som något återhållsam första dagen, men den lyfter helt klart till dag två. Det är en underbar champagne, men alltså en något svagare flaska jämfört med den jag drack i augusti 2016. Den årgångstypiska syran är fortfarande väldigt närvarande, vilket sannolikt borgar för ett fortsatt långt liv!

Doft: Mogen, komplex, fruktig och något kryddig doft med inslag av mango, honungsmelon, mogna gula äpplen, kex, brynt smör, gräddkola och lakrits.

Smak: Utvecklad, frisk och torr; efter hand härligt koncentrerad. Mogna äpplen, citron, lime och melon. Viss skalbeska. Hög syra

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2016-2022

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:



söndag 22 april 2018

1999 Bruno Paillard Assemblage

(42 % pinot noir, 29 % chardonnay, 29 % pinot meunier)

15 februari 2018 (hemma)



Bruno Paillards olika årgångschampagner bjuder genomgående på riktigt bra champagneupplevelser. Assemblage är den på pappret enklaste av dessa och dess sammansättning brukar variera från årgång till årgång. Denna 99:a har en någorlunda jämn fördelning mellan de tre stora druvsorterna och är gjord på druvor från 14 olika byar. Den är mycket bra, men är sannolikt på väg ner idag. Doften är fantastisk medan smaken känns något tunn. Möjligen handlar det om en svag flaska. Men champagnen dricks över tre dagar och håller faktiskt ihop väl – och lyfter t o m ett snäpp till sista dagen! Flaskan degorgerad i juli 2008. Dosage på 6 g/l. Köpt hos Leisner Wine i Köpenhamn i december 2017.

Doft: Mogen och oxiderad doft med tydliga sherrytoner. Inslag av bokna äpplen, körsbär, smör och digestivekex. Efter längre tids luftning uppstår tydligt rostade toner.

Smak: Utvecklad, frisk och mycket torr. Citron, grapefrukt, gula äpplen och gul persika.

Betyg idag: 87

Sannolikt bäst: 2014-2017

Mina intryck av andra årgångar av Assemblage:



lördag 21 april 2018

2006 Georges Laval Les Chênes

(100 % chardonnay)

10 februari 2018 (hemma)



Les Chênes är en av Vincent Lavals härliga vingårdschampagner. Den görs på ekologiskt odlad chardonnay från vingården Les Chênes, belägen i den östra delen av Lavals hemby Cumières. I likhet med odlarens övriga champagner får den sin första jäsning på ekfat. Den är dessutom framställd utan dosage. Sammanlagt gjordes det endast 890 buteljer och 59 magnumflaskor av denna champagne.

Den här hittade jag i en affär i München i januari i år. Det är första gången jag dricker en flaska från Laval som hunnit få mer än några få år på korken, så jag är mycket nyfiken på hur den ska prestera! Tyvärr finns det inget degorgeringsdatum angivet på flaskan, men givet hur lång tid Laval brukar låta denna champagne få ligga på jästfällningen skulle jag gissa att den blev degorgerad under 2010 eller 2011.

Men trots att den alltså uppskattningsvis hunnit få 7-8 års lagring efter degorgering är det här en champagne helt utan mognadstoner. Det gör mig både förvånad och aningen besviken. Tiden på korken borde hunnit skapa mer utvecklade toner än så här. Men det är under alla omständigheter en finstämd chardonnay som känns härligt naturlig och oförvanskad och samtidigt mångfasetterad och full av liv!

Doft: Komplex och något fruktig doft med inslag av äppelmos, päron, citron, jäst och kex.

Smak: Mycket torr, frisk och aningen eldig. Gröna äpplen, mineral och lite apelsinskal.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: 2019-2024

Mina intryck av senare årgångar av Les Chênes:



torsdag 19 april 2018

2006 Egly-Ouriet Millésime

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

9 februari 2018 (hemma)



Egly-Ouriets årgångschampagner håller hög klass och den här 2006:an är inget undantag. Den är dock ung i dagsläget och behöver sannolikt vila i fem år till innan den presterar på topp!

Champagnen är jäst och lagrad på ekfat. Dessutom framställd utan malolaktisk jäsning samt utan filtrering och klarning. Den här flaskan blev degorgerad i maj 2016 efter 106 månaders lagring på jästen. Dosagen uppgår till 2 g/l.

Köpt på Systembolaget (beställningssortimentet) i september 2017, där den (liksom årgång 2005) fortfarande finns tillgänglig. Även 2007:an har hunnit släppas, men den har den svenska importören inte tagit hem än.

Doft: Brödig och komplex. Den känns mångsidig, men samtidigt relativt diskret. Inslag av brioche, sten, kex, champinjoner och röda bär. Efter någon timme framträder något blommiga toner med inslag av kamomill. Ännu senare även nötter.

Smak: Frisk och mycket torr. Härligt ren, men fortfarande väldigt ung. I första hand gröna äpplen, citron och hasselnötter. Senare även lite omogna röda bär.

Betyg idag: 89(+)

Sannolikt bäst: 2023-2029

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):


onsdag 18 april 2018

1996 Comtes de Champagne

(100 % chardonnay)

3 februari 2018 (hemma)



Jag har i tidigare blogginlägg (se nedanstående länkar) hyllat Comtes de Champagne 1996 och utnämnt den till en stor champagne. Den här flaskan är dock mindre utvecklad och inte lika härligt koncentrerad som den jag drack för två år sedan – och därmed inte riktigt lika bra. Man får helt enkelt se det som en nyttig påminnelse om att ett vins utvecklingskurva inte alltid är helt förutsägbar och/eller att flaskvariation kan ställa till det när förväntansbilden är hög! Men det är fortfarande en fantastisk champagne som även denna gång levererar högt över den genomsnittliga skumpan, även om nivån inte är riktigt lika hög som vid tidigare tillfällen. Champagnen dricks över två dagar och blir bättre och bättre ju längre tiden går. Flaskan köpt på Systembolaget i juni 2006.

Doft: Intensiv, utvecklad och komplex doft med inslag av i första hand gummi, kakao, honung, gula äpplen och persika. Senare uppstår härligt rostade toner med inslag av rostade hasselnötter, rostad brioche och lite popcorn. Dagen efter även toner av smör.

Smak: Frisk, fruktig och något utvecklad. Citron, gula äpplen, apelsin och äppelskal. Relativt hög årgångstypisk syra. Lång, torr, något bitter och aningen eldig eftersmak.

Betyg idag: 94

Sannolikt bäst: 2020-2030

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar: