Intro

Här delar jag med mig av mina upplevelser av de champagner jag dricker. Jag betygsätter varje vin för att ge en samlad bild av hur jag upplever det vid tillfället för provningen. Min betygsskala är 0-100 och jag är relativt snål när jag delar ut mina poäng. De högsta poängen sparar jag till de riktigt stora upplevelserna! Då och då dyker det även upp mousserande viner från övriga världen eller stilla viner från Champagne.

söndag 22 april 2018

1999 Bruno Paillard Assemblage

(42 % pinot noir, 29 % chardonnay, 29 % pinot meunier)

15 februari 2018 (hemma)



Bruno Paillards olika årgångschampagner bjuder genomgående på riktigt bra champagneupplevelser. Assemblage är den på pappret enklaste av dessa och dess sammansättning brukar variera från årgång till årgång. Denna 99:a har en någorlunda jämn fördelning mellan de tre stora druvsorterna och är gjord på druvor från 14 olika byar. Den är mycket bra, men är sannolikt på väg ner idag. Doften är fantastisk medan smaken känns något tunn. Möjligen handlar det om en svag flaska. Men champagnen dricks över tre dagar och håller faktiskt ihop väl – och lyfter t o m ett snäpp till sista dagen! Flaskan degorgerad i juli 2008. Dosage på 6 g/l. Köpt hos Leisner Wine i Köpenhamn i december 2017.

Doft: Mogen och oxiderad doft med tydliga sherrytoner. Inslag av bokna äpplen, körsbär, smör och digestivekex. Efter längre tids luftning uppstår tydligt rostade toner.

Smak: Utvecklad, frisk och mycket torr. Citron, grapefrukt, gula äpplen och gul persika.

Betyg idag: 87

Sannolikt bäst: 2014-2017

Mina intryck av andra årgångar av Assemblage:



lördag 21 april 2018

2006 Georges Laval Les Chênes

(100 % chardonnay)

10 februari 2018 (hemma)



Les Chênes är en av Vincent Lavals härliga vingårdschampagner. Den görs på ekologiskt odlad chardonnay från vingården Les Chênes, belägen i den östra delen av Lavals hemby Cumières. I likhet med odlarens övriga champagner får den sin första jäsning på ekfat. Den är dessutom framställd utan dosage. Sammanlagt gjordes det endast 890 buteljer och 59 magnumflaskor av denna champagne.

Den här hittade jag i en affär i München i januari i år. Det är första gången jag dricker en flaska från Laval som hunnit få mer än några få år på korken, så jag är mycket nyfiken på hur den ska prestera! Tyvärr finns det inget degorgeringsdatum angivet på flaskan, men givet hur lång tid Laval brukar låta denna champagne få ligga på jästfällningen skulle jag gissa att den blev degorgerad under 2010 eller 2011.

Men trots att den alltså uppskattningsvis hunnit få 7-8 års lagring efter degorgering är det här en champagne helt utan mognadstoner. Det gör mig både förvånad och aningen besviken. Tiden på korken borde hunnit skapa mer utvecklade toner än så här. Men det är under alla omständigheter en finstämd chardonnay som känns härligt naturlig och oförvanskad och samtidigt mångfasetterad och full av liv!

Doft: Komplex och något fruktig doft med inslag av äppelmos, päron, citron, jäst och kex.

Smak: Mycket torr, frisk och aningen eldig. Gröna äpplen, mineral och lite apelsinskal.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: 2019-2024

Mina intryck av senare årgångar av Les Chênes:



torsdag 19 april 2018

2006 Egly-Ouriet Millésime

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

9 februari 2018 (hemma)



Egly-Ouriets årgångschampagner håller hög klass och den här 2006:an är inget undantag. Den är dock ung i dagsläget och behöver sannolikt vila i fem år till innan den presterar på topp!

Champagnen är jäst och lagrad på ekfat. Dessutom framställd utan malolaktisk jäsning samt utan filtrering och klarning. Den här flaskan blev degorgerad i maj 2016 efter 106 månaders lagring på jästen. Dosagen uppgår till 2 g/l.

Köpt på Systembolaget (beställningssortimentet) i september 2017, där den (liksom årgång 2005) fortfarande finns tillgänglig. Även 2007:an har hunnit släppas, men den har den svenska importören inte tagit hem än.

Doft: Brödig och komplex. Den känns mångsidig, men samtidigt relativt diskret. Inslag av brioche, sten, kex, champinjoner och röda bär. Efter någon timme framträder något blommiga toner med inslag av kamomill. Ännu senare även nötter.

Smak: Frisk och mycket torr. Härligt ren, men fortfarande väldigt ung. I första hand gröna äpplen, citron och hasselnötter. Senare även lite omogna röda bär.

Betyg idag: 89(+)

Sannolikt bäst: 2023-2029

Mina intryck av tidigare årgångar (med länkar till resp inlägg):


onsdag 18 april 2018

1996 Comtes de Champagne

(100 % chardonnay)

3 februari 2018 (hemma)



Jag har i tidigare blogginlägg (se nedanstående länkar) hyllat Comtes de Champagne 1996 och utnämnt den till en stor champagne. Den här flaskan är dock mindre utvecklad och inte lika härligt koncentrerad som den jag drack för två år sedan – och därmed inte riktigt lika bra. Man får helt enkelt se det som en nyttig påminnelse om att ett vins utvecklingskurva inte alltid är helt förutsägbar och/eller att flaskvariation kan ställa till det när förväntansbilden är hög! Men det är fortfarande en fantastisk champagne som även denna gång levererar högt över den genomsnittliga skumpan, även om nivån inte är riktigt lika hög som vid tidigare tillfällen. Champagnen dricks över två dagar och blir bättre och bättre ju längre tiden går. Flaskan köpt på Systembolaget i juni 2006.

Doft: Intensiv, utvecklad och komplex doft med inslag av i första hand gummi, kakao, honung, gula äpplen och persika. Senare uppstår härligt rostade toner med inslag av rostade hasselnötter, rostad brioche och lite popcorn. Dagen efter även toner av smör.

Smak: Frisk, fruktig och något utvecklad. Citron, gula äpplen, apelsin och äppelskal. Relativt hög årgångstypisk syra. Lång, torr, något bitter och aningen eldig eftersmak.

Betyg idag: 94

Sannolikt bäst: 2020-2030

Tidigare intryck av denna champagne:

Mina intryck av andra årgångar:

lördag 14 april 2018

1994 Comtes de Champagne

(100 % chardonnay)

1 februari 2018 (hemma)



Som svensk minns man sommaren 1994 med glädje – fantastiskt väder och VM-brons i fotboll! I Champagne såg också det mesta bra ut, ända fram till skörden som till stora delar förstördes av mycket regn. Många producenter avstod därför från att göra årgångschampagne detta år och idag känns 1994 som en ganska udda årgång som man endast mycket sällan stöter på. På Taittinger ansåg man dock att man hade tillräckligt bra druvmaterial för att göra en Comtes de Champagne och jag tycker inte vi ska klandra dem för det! Vad jag minns har jag bara druckit en enda 94:a tidigare, en härlig Drappier Rosé, så man är naturligtvis nyfiken på hur denna Comtes kan prestera.

Jodå. Doften är utvecklad och fantastisk, men smaken känns knuten och förvånansvärt ung. Hade det inte varit för den gamla etiketten och korkens form hade jag trott att det handlade om en sent (och nyligen) degorgerad flaska! Sammanfattningsvis blir omdömet ändå mycket, mycket bra! Nära 90 poäng.

Doft: Fantastisk! Utvecklad, komplex, brödig och lite jordig doft med massor av jordgubbssylt! Dessutom inslag av kex, lite fat, mogna äpplen, apelsinskal och gräddkola. Med mer luft och högre temperatur uppstår härligt blommiga toner!

Smak: Klart återhållsam till en början. Därefter känns den något eldig och bjuder samtidigt på tydligt gröna toner. Gröna äpplen, citrus och hasselnötter. Påtaglig syra. Med mer luft känns den mer utvecklad, men jag upplever den ändå som förvånansvärt ung!

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: 2014-2021?

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


torsdag 12 april 2018

1988 Comtes de Champagne

(100 % chardonnay)

29 januari 2018 (hemma)



Huset Taittingers prestigevin har alltid varit en av mina favoritchampagner och när man öppnar en sådan från det stora året 1988 blir det per automatik en speciell upplevelse – inte minst när man har något att fira! I samband med detta passar jag även på att inviga de nya Zaltoglasen.

Den har en härligt gyllengul färg – faktiskt mer lik en sauternes än en champagne – men saknar dessvärre bubblor. Men detta aber till trots är den helt fantastisk! Det här handlar helt enkelt om mogen chardonnay i världsklass! Champagnen dricks över två dagar och tappar en del i intensitet till dag två.

Doft: Mogen, komplex och oxiderad doft med tydliga toner av sherry och Pommac. Inslag av bokna äpplen, citrus, honung, gräddkola och rostad brioche.

Smak: Mogen och frisk smak av mogna äpplen, mogna päron, brioche, lime och mandarin. Påtaglig syra.

Betyg idag: 95

Sannolikt bäst: 2005-2018





Mina intryck av senare årgångar (med länkar till resp inlägg):

lördag 7 april 2018

Philipponnat Royale Réserve Brut

(65 % pinot noir, 30 % chardonnay, 5 % pinot meunier)

20 januari 2018 (hemma)



Philipponnats standardcuvée är ett välgjort vin. Den här utgåvan bygger på druvor från 2011 års skörd (70 %) med tillägg av fatlagrade reservviner från en solera (30 %). Den blev degorgerad i januari 2015 och dosagen uppgår till 8 g/l – samtliga detaljer är snyggt angivna på baksidesetiketten! Flaskan köpt på Systembolaget (beställningssortimentet) i oktober 2015. Aktuell basårgång idag är 2012, men ett byte till 2013 borde vara nära förestående.

Det finns även en variant av den här champagnen som är gjord utan dosage och som kallas för Royale Réserve Non Dosé. I samband med ett besök på Philipponnat i augusti 2016 provade jag dessa viner mot varandra, båda med 2011 som basårgång, och Non Dosé var helt klart bäst vid detta tillfälle.

Champagnen dricks över tre dagar och håller ihop väl. Det tyder helt klart på ett välgjort vin, men på grund av basårgångens begränsningar – 2011 var ett svårt år i Champagne – är det här inte den bästa utgåvan av denna champagne.

I en generell jämförelse med de övriga stora husens standardcuvéer tycker jag att Royale Réserve levererar på en genomsnittlig nivå. Den är bättre än exempelvis Moët & Chandon, Mumm, Pommery, Taittinger och Veuve Clicquot, hyfsat jämförbar med Billecart-Salmon och Pol Roger men inte lika bra som Bollinger, Charles Heidsieck och Louis Roederer!

Doft: Något brödig, något rökig och något utvecklad. Inslag av gula äpplen, kex, brioche, lite passionsfrukt och lime. På andra dagen uppstår tydligt rostade toner med inslag av mandlar.

Smak: Torr och frisk smak av gröna äpplen, grapefrukt, mandelmassa och apelsin.

Betyg idag: 81

Sannolikt bäst: 2018-2022


onsdag 4 april 2018

Clément Perseval Blanc de Blancs

(100 % chardonnay)

18 januari 2018 (hemma)



Clément Perseval är en ung och mycket intressant producent och denna årgångslösa blanc de blancs är mitt andra möte med hans viner. Jag blev väldigt imponerad av Blanc de Noirs när jag drack den i höstas. Se här för ett inlägg om den, som även inkluderar lite fakta om odlaren!

Blanc de Blancs, liksom Clément Persevals övriga champagner, görs på ekologiskt odlade druvor och utan tillsats av dosage. Champagnen är mycket sprudlande, bubblorna bildar ett tjockt, vitt och kvardröjande täcke i glaset! Den är dock inte alls lika bra som systervinet Blanc de Noirs, men kan sannolikt vinna en del på några års lagring. Flaskan köpt på Les Caves du Forum i Reims i juli 2017.

Doft: Ung, fruktig, brödig och något komplex doft med inslag av stenmjöl, jäst, persika och päron. Senare även lite kakao och ännu senare inslag av kaffe.

Smak: Ung, mycket torr och frisk. Mineral, citron och omogna päron.

Betyg idag: 79

Sannolikt bäst: 2021-2024

lördag 31 mars 2018

1995 Henriot Cuvée des Enchanteleurs

(52 % chardonnay, 48 % pinot noir(?))

13 januari 2018 (hemma)



Henriots prestigevin levererar allt som oftast en storslagen upplevelse och en så pass bra årgång som 1995 ska inte innebära något undantag. Men även riktigt bra champagner tenderar ju att ha ett bäst före-datum (möjligen med undantag för Salon 2002 på magnum…) och det är inte självklart att en sådan här flaska fortfarande presterar på topp. Framförallt inte när man köpt den på auktion och inte vet hur den förvarats under årens gång. En perfekt flaska hade säkert levererat annorlunda, men den här buteljen visar sig ha sett sina bästa dagar. Att säga att champagnen sjunger på sista versen vore förvisso en överdrift, men den har få, ganska klena bubblor och har tveklöst haft en piggare framtoning än vad den visar idag. Det är dock fortfarande en fantastisk champagne!

Doft: Mogen, komplex och något rökig doft med fatkaraktär och sherrytoner. Inslag av ek, lite jäst, bokna äpplen, russin, gräddkola, brioche och hasselnötter. Senare uppstår något jordiga toner med inslag av svamp och kokos.

Smak: Utvecklad, frisk och koncentrerad smak av röda äpplen, citron, mandlar och honung. Lång, torr eftersmak.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2010-2017

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):


onsdag 28 mars 2018

1997 Billecart-Salmon Cuvée Nicolas François Billecart

(60 % pinot noir, 40 % chardonnay)

11 januari 2018 (hemma)



Cuvée Nicolas François Billecart från Billecart-Salmon är en av mina favoritchampagner. 1997 är en årgång som tidigt ansågs hålla låg klass – inte minst i jämförelse med de kringliggande åren – men som jag brukar imponeras av varje gång jag stöter på en flaska. Jag har därför ganska höga förväntningar när jag korkar upp den här! Dessvärre blir jag lite besviken… Rent objektivt är det förvisso en mycket bra champagne och den är fortfarande väldigt pigg, men den känns lite platt till en början. Flaskan dricks över två dagar, vilket är tur för det är först på slutet av andra dagen som den slutligen öppnar upp sig. Samtidigt som den alltså är i stort behov av luftning får jag en känsla av att den är på väg ner. Nej, om inte det här är en dålig flaska är det helt klart en svag årgång av denna champagne! Aktuell årgång idag är 2002.

Doft: Utvecklad och komplex doft med inslag av bokna äpplen, nougat, kex, champinjoner, bröddeg och jäst. Efter hand lite sherrytoner. Dagen efter bjuder den även på inslag av koriander.

Smak: Utvecklad, mycket frisk och torr. Massor av syrliga äpplen samsas med lite citron och lite grapefrukt. Senare dyker det även upp några mandlar. Känns balanserad, men samtidigt något tunn.

Betyg idag: 87

Sannolikt bäst: 2012-2017

Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):

Några minnesvärda 97:or:


söndag 25 mars 2018

2001 Vilmart Cœur de Cuvée

(80 % chardonnay, 20 % pinot noir)

5 januari 2018 (hemma)



Vilmart lyckas otroligt bra även i generellt väldigt svaga årgångar och den här champagnen är ytterligare ett bevis på det! 2001 var ett fruktansvärt år i Champagne och det var väldigt få producenter som över huvud taget övervägde att göra en årgångschampagne. Tom Stevenson, välrenommerad vinskribent och författare till bl a World Encyclopedia of Champagne & Sparkling Wine, utbrast till och med vid något tillfälle att den som gjorde årgångschampagne 2001 borde genomgå en sinnesundersökning! Men Laurent Champs på Vilmart både producerar och levererar! Det här är en fantastisk champagne som fortfarande känns oerhört fräsch och pigg. I konkurrens med David Léclapart L’Apôtre är det den bästa 2001:a jag druckit. Flaskan dricks över två dagar och champagnen är rundare, mer utvecklad och ännu bättre dag två! Allra bäst är den precis när flaskan tar slut… Betyget är snålt.

Doft: Utvecklad, brödig, blommig, kryddig och komplex doft med viss fatkaraktär. Inslag av, i tur och ordning, gröna äpplen, rågbröd, bakverk, honung, hyacint, mogna päron och mogna gula plommon.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig, komplex och koncentrerad. Först mycket mogna äpplen och citron. Senare även grädde, mogna päron, körsbär och mogna plommon.

Betyg idag: 92

Sannolikt bäst: 2016-2022



Mina intryck av andra årgångar av Cœur de Cuvée:

lördag 24 mars 2018

1982 Bollinger Grande Année Rosé

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay)

4 januari 2018 (hemma)



Ett så kallat "auktionsfynd"… Korken gick dessvärre av när jag försökte öppna flaskan och föll sedan sönder ytterligare när jag tvingades ta hjälp av korkskruven. Och med tanke på det var det därefter ingen större överraskning att innehållet i flaskan visade sig vara totalt madeiriserat. Väldigt synd, för det här hade kunnat vara en fantastisk champagne! Det fåtal 82:or man fortfarande stöter på brukar nämligen hålla hög klass.

Betyg idag: 0

Sannolikt bäst: ?


tisdag 20 mars 2018

1985 Veuve Clicquot Rare Vintage Rosé

(pinot noir, chardonnay, pinot meunier)

2 januari 2018 (hemma)



Det här är en underbar champagne!

Numera använder sig Clicquot av termen Cave Privée för sina sendegorgerade årgångschampagner; tidigare stod det ”Rare” på etiketten till dessa flaskor. Trots att den är sendegorgerad har den här champagnen alltså rimligen hunnit få en hel del år på korken vid det här laget. Den känns dock fortfarande mycket pigg och fräsch!

Jag är osäker på den exakta druvfördelningen i den här årgången – det förekommer en massa olika förslag på nätet – men den är dominerad av pinot noir.

Doft: Mogen, komplex, tydligt bärig och något kryddig doft med inslag av hallon, lingon, röda äpplen, grovt bröd, krut och jordgubbar. Efter längre tids luftning uppstår ljuva karamelliserade toner med inslag av kex och trä. Ännu senare bjuder den på tydliga sherrytoner.

Smak: Utvecklad, frisk, bärig, koncentrerad och något kryddig smak av hallon, röda äpplen och blodapelsin.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2005-2017




Mina intryck av senare årgångar av Veuve Clicquot Vintage Rosé:

måndag 19 mars 2018

1988 Dom Pérignon Œnothèque

(55 % chardonnay, 45 % pinot noir)

31 december 2017 (hemma)



Numera kallas sendegorgerade flaskor av Dom Pérignon för P2 eller P3 (beroende på hur sent degorgerade de är). Tidigare hette de Œnothèque. Den här 88:an, som blev degorgerad 2002, köpte jag på Systembolaget i december 2006. Det som utmärker den här utgåvan jämfört med den ursprungliga degorgeringen – utöver den sobert svarta etiketten – är en extra låg dosage. Exakt hur låg den är vet jag inte, men uppgifter på nätet indikerar ”mindre än 5 g/l”. Det innebär att den är i nivå med (eller lägre än) de senaste årgångarna av Dom Pérignon, där dosagen uppgår till 5 g/l.

Det här är en fantastisk champagne! Den är fortfarande väldigt pigg, men är sannolikt på väg ner idag och borde ha druckits för några år sedan. Men det är alltid en fröjd att dricka en mogen flaska Dom Pérignon och denna flaska, från det stora året 1988, är inget undantag!

Doft: Utvecklad och fantastiskt komplex doft med härligt rostade toner. Inslag av kolasås, gräddkola, bokna äpplen, hjortron, rostat bröd, jordgubbar, rostade hasselnötter och kex. Mycket senare även brynt smör och lakrits.

Smak: Utvecklad, frisk, fruktig och torr. Efter hand något eldig. Röda äpplen, gräddkola, apelsin och lite grapefrukt. Påtaglig syra.

Betyg idag: 91

Sannolikt bäst: 2009-2016



Mina intryck av andra årgångar av Dom Pérignon:



lördag 17 mars 2018

1989 Veuve Clicquot Vintage Cave Privée

(56 % pinot noir, 11 % pinot meunier, 33 % chardonnay)

29 december 2017 (hemma)



Cave Privée är samlingsnamnet på sendegorgerade flaskor av Veuve Clicquots årgångschampagner. Till skillnad från många andra producenter, som i regel börjar sälja sina sent degorgerade flaskor ganska snart efter degorgering, brukar Veuve Clicquot ha den goda smaken att låta flaskorna ligga lång tid ”på korken” innan de släpps till försäljning. Det innebär att de i regel är drickklara direkt! Den här 89:an, degorgerad i maj 2010, släpptes på Systembolaget nu i december.

Dessvärre är flaskan dålig! Den är inte uppenbart korkskadad, men smaken är fadd och den beter sig inte alls som man kan förvänta sig.

Man kan ha många åsikter om det svenska alkoholmonopolet, men en sak som är bra med Systembolaget är att det sällan är några problem att reklamera en dålig flaska. Sagt och gjort, flaskan lämnas tillbaka och byts mot en ny av samma sort. Hur den smakar ber jag att få återkomma till i ett senare inlägg…

Betyg idag: 0

Sannolikt bäst: ?

torsdag 15 mars 2018

1989 Clos des Goisses

(70 % pinot noir, 30 % chardonnay (?))

27 december 2017 (hemma)



Efter att ha druckit en oväntat svag flaska av Clos des Goisses 1990 är det lite av en välsignelse att den här levererar så bra! Det är en fantastisk champagne, som sannolikt var ännu bättre för ett par år sedan. Den är förvisso fortfarande väldigt pigg, men det är tydligt att den passerat toppen och är på väg ner idag. Den har en härlig komplexitet, bra längd och en hygglig intensitet.

Sammanlagt gjordes det 30490 buteljer och 2141 magnum av denna årgång av Clos des Goisses. Det finns dessvärre inget degorgeringsdatum på den här flaskan (nr 15073!), men jag upplever att det här är en tidigt degorgerad flaska. Sendegorgerade flaskor av denna årgång har sannolikt en helt annan spänst och en fortsatt fin framtid, framförallt om man har turen att stöta på dem på magnum!

Doft: Mogen, brödig, jordig och oerhört komplex doft med sherrytoner. Inslag av äppelkaka, brioche, jordgubbar, hasselnötter, kaffe, vit choklad, lite spritpenna, citron och honung.

Smak: Utvecklad, fruktig, torr och komplex. Efter hand något eldig. Mogna äpplen, lite körsbär, marsipan och bakverk. Senare även jordgubbar. Påtaglig syra.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2008-2016




Mina intryck av andra årgångar av Clos des Goisses:

tisdag 13 mars 2018

1990 Clos des Goisses

(65 % pinot noir, 35 % chardonnay (?))

25 december 2017 (hemma)



Clos des Goisses, Philipponnats prestigecuvée gjord på druvor från vingården med samma namn, är tveklöst ett av Champagnes bästa viner. Och 1990 är en av de mest hyllade årgångarna av denna champagne. Mina förväntningar på denna auktionsflaska är därmed höga. Dessvärre blir jag besviken… Rent objektivt är det här förvisso en mycket bra champagne, men den känns samtidigt något fadd och oförlöst, i brist på ett bättre ord. Det är inte alls det monster till vin jag hade förväntat mig! Nej, det här handlar sannolikt om en dålig flaska, inte tydligt skadad men möjligen illa behandlad under åren som har gått sedan degorgering (februari 2001). Nedanstående betyg är därmed knappast representativt för en korrekt flaska.

Doft: Lite skum till en början. Därefter upplever jag den som utvecklad, jordig, komplex och något rökig, men förvånansvärt diskret. Inslag av torkade aprikoser, apelsin, vit choklad, ek, hasselnötter, brioche och grädde.

Smak: Först klart knuten. Efter någon timmes kontakt med luft känns den utvecklad, torr och frisk, men något fadd. Jag hittar framförallt aprikos, grapefrukt, gula äpplen och omogen citron. Hög syra.

Betyg idag: 86

Sannolikt bäst: 2010-2020?



Mina intryck av andra årgångar (med länkar till resp inlägg):



lördag 10 mars 2018

Egly-Ouriet Ratafia de Champagne

(100 % pinot noir)

24 december 2017 (hemma)



Ratafia är ett starkvin som producerats i mer än 800 år och som görs genom att man tillsätter alkohol till nypressad druvjuice. I regel använder man den sista delen av pressningen, d v s den druvmust man inte vill eller får göra champagne av. Spriten man tillsätter kan vara neutral alkohol, men i Champagne använder man sig ofta av den lokala druvspriten marc de Champagne eller fine de Champagne. För många producenter är ratafia en ren biprodukt från champagneframställningen och närmast en kuriositet medan andra har betydligt större ambitioner. På grund av de förstnämnda har ratafia överlag ett förhållandes dåligt rykte och flaskorna är i regel ganska lågt prissatta, framförallt i relation till vad champagne kostar. Sedan 2015 har ratafia de champagne fått officiell status och därmed en viss kvalitetsstämpel som drycken tidigare saknat. Man dricker i regel ratafia som en aperitif, men den funkar också alldeles utmärkt till ost (exempelvis comté) eller som ett dessertvin.

Egly gör sin ratafia på 100 % pinot noir. Druvmusten kommer från en enda årgång, men det är inget som syns på etiketten. Den får två års fatlagring innan den buteljeras. Flaskan (70 cl) köpt i butiken 520 i Épernay i juli 2017 för 26 €.

Jag öppnade flaskan på julafton och den har därefter druckits i omgångar under lite mer än två månaders tid. Den var väldigt trevlig direkt, men fortsatte att utvecklas och var som bäst tre-fyra dagar efter att den öppnades. Efter ungefär två veckor tappade den en del i intensitet men höll i det stora hela ihop väl under hela perioden. Den är mycket, mycket bra! Förvisso söt men inte så söt som jag hade befarat, utan tvärtom väldigt välbalanserad.

Doft: Utvecklad, kryddig, något komplex och något konjakslik doft med inslag av svarta oliver, päron, paprika och honung.

Smak: Rund, något söt, oljig och fyllig smak med framträdande toner av oliver och mogna päron. Alkoholen (17 %) är märkbar, men tar inte för mycket plats.

Betyg idag: 89

Sannolikt bäst: Nu!

onsdag 7 mars 2018

1992 Bollinger Grande Année

(65 % pinot noir, 35 % chardonnay)

24 december 2017 (hemma)



Årets julaftonschampagne! Det är inte den vanligaste årgången nu för tiden, men det här är faktiskt den tredje 92:an jag dricker 2017 (de två tidigare var Dom Pérignon och Moët & Chandon Grand Vintage). De flesta ”normaldegorgerade” flaskor från 1992 bör helt klart ha passerat sitt bäst före-datum med bred marginal vid det här laget, men den här känns faktiskt snarare ”utvecklad” än ”mogen”. Visst, den kunde absolut ha druckits något tidigare och utseendemässigt vinner den inga priser – den har relativt trötta bubblor, är nästan orange till färgen och dessutom lätt grumlig – men det är en fantastisk champagne och jag upplever att den fortfarande presterar på topp.

Doft: Utvecklad, klart komplex, blommig och något rökig doft med inslag av hyacint, apelsinmarmelad, knäck, bokna äpplen, kex, mjölkchoklad (kexchoklad!) och rostat bröd (med apelsinmarmelad).

Smak: Utvecklad, torr och frisk smak av apelsin, gula äpplen, hasselnötter och aprikos.

Betyg idag: 90

Sannolikt bäst: 2007-2016



Mina intryck av andra årgångar av Bollinger Grande Année: